Nettangreen
"Livet är inte en dans på rosor"
Men se inte dina motgångar eller besvikelser som att du är misslyckad!
Sviken
Lurad Bedragen
DET FINNS MÄNNISKOR SOM FULLSTÄNDIGT SKITER I VEM DU ÄR OCH HUR DET GÅR FÖR DIG.
DE KOMMER ALDRIG NÖJA SIG.
DE KOMMER ALLTID FINNAS DÄR .
Jag kommer aldrig någonsin, bära någon annans skuld eller skam.
Hos både polis och i folkmun kallas brottet som jag blev utsatt för romansbedrägeri.
Vad är det för ett ord, romansbedrägeri?
Varför inte kalla det ekonomisk våldtäkt eller överlagd ekonomisk misshandel med avsiktlig kränkning av människovärdet.
Brottet som begåtts innefattar ju mycket mer än pengar.
Nä, det kallas för romansbedrägeri så att det klingar dåligt i folks öron.
Det klingar inte bara dåligt utan brottet har också den lägsta statusen bland ekonomiska brott.
Vem vill vara på botten?
Vem vill känna sig värdelös?
Vem vill få känslan, att man inte räknas?
Många har säkert sett filmerna; Tinderbedragaren och dokumentären Lurad på miljoner.....
Vad som gör mig uppenbart förbannad, irriterad och arg - är fokusen på pengar!
Vanligaste frågan lyder:
Hur mycket förlorade du?
Varför är det ingen som istället ställer frågan?
Hur mår du nu?
Hur kom det sig att du blev utsatt?
Vad hände egentligen?
Berätta så lyssnar jag
Jag har ingen fakta på att detta stämmer men jag tror romansbedrägeri är ett av de vanligaste ekonomiska brott som begås. Varför jag aldrig kommer ha belägg, för det jag påstår, är för att de som utsätts anmäler inte.
Människor som utsätts skäms och känner sig dumma. De som utsätts, tar på sig skulden för det som har hänt.
Ingen vill tala högt om att man blivit lurad, sviken och bedragen. För vem vill bli dömd av samhället?
Jag tror, majoriteten skulle svara; -Inte jag. Klart man är tyst då.
Försök att se brottsoffret från ett mänskligt perspektiv!
Fundera på vad du helst inte skulle vilja vara med om:
Sviken
Att förlora tilltron till andra människor. Ditt mentala/psykiska mående bryts ner och du känner dig alldeles tom
inombords
Lurad
Att bli vilseledd och förödmjukad. Dina känslor berövas från dig.
Bedragen
Att känna dig förnedrad och berövad ditt värde som människa. Du känner dig utnyttjad.
Pengar
Att förlora pengar.
Mitt syfte är att jag vill belysa andra aspekter på det här brottet
Vad är pengar i förhållande till sviken, lurad och bedragen?
Personligen tycker jag, att lurad, sviken och bedragen ger mer skada och sår än att förlora pengarna.
Jag vill absolut inte förringa eller förminska att det är väldigt jobbigt att förlora mycket pengar. Faktiskt fruktansvärt hemskt som naturligtvis också får konsekvenser.
Samhällets roll
Värna om sina medborgare i ekonomiska brott.
Jag vill se ett samhälle som arbetar aktivt mot den här typen av brottslighet. Kriminella ligor som har som mål att lura till sig pengar kommer alltid hitta nya sätt för att lura till sig pengar.
Polisen, banker och myndighetet behöver mer resurser, metoder och digital kompetens.
Myndigheter behöver kunna arbeta mer gränsöverskridande.
Internetbedrägerier ökar i samhället och det är vanligt folk som drabbas.
Ett felaktigt klick och du har förlorat mycket pengar.
Mina funderingar kring samhällsfrågor
När jag läser eller tittar nyheterna, funderar jag ofta på;
Vad ska egentligen samhällets/statens pengar finansiera?
Vilka kostnader är individens ansvar?
Vilka skyddsåtgärder behöver ett land upprätta för skydda sina medborgare när tekniken går så fort framåt?
I teknikens värld finns inga gränser för vad man kommer kunna göra i framtiden. Oavsett vart du bor i världen kan du ständigt vara uppkopplad.
Det finns väl inte så många kvar som inte använder sig av internet eller av sociala medier, kanske någon enstaka dinosarie finns men de blir färre.
Vart jag vill komma till; jo, jag undrar hur vi ska kunna skydda oss mot de brott som sker via internet om brottslingen kan bo vart som helst i världen?
Vilken kompetens och villka resurser behöver vi ha nu, för att kunna förhindra de här brotten?
Brottsbalken började gälla 1965. Hur såg samhället ut då jämfört med nu?
Jag blir så nyfiken på hur många gånger t ex. straffrätten i brottsbalken har uppdaterats. Vi lever ju under helt andra omständigheter än på -60 talet.
När jag får läsa nyheter som att polisen ger tillstånd till en enskild individ så att denna kan få utföra en koranbränning. Då blir jag uppenbart förbannad, matt och undrar om vi håller på att bli dummare istället för klokare.
Ska staten verkligen medfinansiera, brott som hets mot folkgrupp?
Genom att bevilja detta galenskap, säger ju staten indirekt JA, till att samhället kommer stå för ALLA kostnader som en koranbränning innebär. Det kommer bli kostnader innan, under och efter koranbränningen.Tänk också på, vilken enorm polisiär insats hela spektaklet kräver. Resurser som skulle kunna användas på ett så mycket bättre sätt.
Ska verkligen, dina och mina pengar, våra skattemedel användas till detta spektakel!
Inskränker vi verkligen vår yttrandefrihet, om man motsätter sig en koranbränning?
Behöver man säga ja, till själva bränningen av koranen?
Vill en människa uttrycka sin åsikt mot en viss folkgrupp så kunde hen få tillstånd till, att stå någonstans där han inte syns och gapa. Mitt förslag på platsen är nära en sortergård.
För mig, är inte att yttra sig och utföra en handling, samma sak.
Att bränna något är en handling har det verkligen något med yttrandefrihet att göra?
Uppenbart är, det finns galningar. Vad kommer de här galningarna göra härnäst.
Vilka fler handlingar kan man utföra utan att straffas och som vi skattebetalare sen ska stå för?
Uppenbart är att Sverige är ett land, där man får bränna en koran som är hets mot folkgrupp och ha staten som medfinansiär.
Pengar som istället, skulle kunna användas till vården, polisen eller skolan.
Alla tre går på knäna för att budgetar spricker!
Det finns ett glapp någonstans i rättsväsendet/rättsstaten, anser jag!
Varför drabbades jag
Jag tänker; om du har läst ända hit, vill du nog läsa vidare och eventuellt kanske du får förståelse för,
varför just jag drabbades av ett så kallat romansbedrägeri.
Efter min förlossningsdepression önskade jag så innerligt att jag kunde älska min dåvarande man igen såsom jag gjort tidigare. Jag ville det så mycket att det blev som om jag levde i en bubbla i tron på att allt blir nog bra igen.
För trots allt jag drabbats av, stod min dåvarande man ut och var vid min sida. Hela tiden fanns han där även under min sämsta period, då det endast för mig, handlade om att överleva dagen. Bäst och nämna att jag aldrig hade självmordstankar, för hur illa det än var, var det till livet jag ville, inte dö.
Vetskapen om att han gjort allt för mig och sen var det jag som svek. Det ger skuldkänslor.
Det är konstigt hur vi männsikor fungerar när det gäller skuld, för jag tror nämligen inte, att jag är ensam om mitt beteende. Mitt i all bedrövelse fokuserad jag mig mer på hur andra skulle ta det beskedet. Hur ledsna och chockade barnen skulle bli, hur ledsna mina föräldrar skulle bli, än på hur jag själv mådde. Mina föräldrar tycker ju så bra om min före detta man. Det var jag som skulle bli den som sårade, svek och gjorde människor ledsna. Ni som någongång har upplevt den känslan, vet hur plågsam den är.
Jag hade förmågan att känna "kärlekskänslor"
När jag var ute och gick med hunden, såg jag att jag hade fått en förfrågan från en man, om vi kunde bli vänner på Facebook. Jo, det kan vi väl säket bli, tänkte jag och godkände förfrågan. Med facit i hand så var jag naiv, och trodde gott om alla men vad behövde jag vara misstänksam mot. Det var ju bara en förfrågan på FB.
Jag hade aldrig tidigare hört talas om romansbedrägerier. Inte ens i min vildaste fantasi, trodde jag, att jag skulle drabbas av människor (för han var inte ensam i sitt arbete) som avsiktligt ville göra mig illa.
Efter att jag hade godkänt hans förfrågan, fick jag ganska snabbt ett meddelande tillbaka. Oj, det var snabbt, tänkte jag och skrev i all hast att jag var gift och hade två barn. Han skrev tillbaka och försäkrade mig om att han var inte ute efter något, utan ville bara lära känna mig och hur vi levde i Sverige och annat som landade bra i mig. Efter hans svar, kände jag mig själv lite larvig. Det verkade ju mer vara jag som trodde något annat. Han såg bra ut, men att korten var fejkade och snodda hade jag ingen aning om då. Jag gillade hans humor, hans enkelhet, våra samtal bara flöt på. Känslan var som om vi hade känt varandra flera år. Det var han, romansbedragren som fick mig att vakna upp och förstå att jag inte längre kunde leva som jag gjorde.
För vad blir ett liv tillsammans, om ena partnern inte har förmåga att älska tillbaka såsom den personen är värd att bli älskad?
Då blir ju båda två förlorare, ingen får det som den behöver och ett av de mest grundläggande behoven vi har som människor är att få känna sig älskade.
Jag tänker också på all den tid som går förlorad genom att stanna kvar. För båda förtjänar, en partner som älskar en, även jag, fastän det var jag som svek. Därför har jag lite svårt för när andra klagar och är missnöjda över sitt äktenskap. Gnälla lite är väl okej, det är mänskligt men att vara missnöjd i sin relation och klaga då behöver man agera. Om du är en person som är missnöjd, rekommenderar jag dig att du läser det som står på min första sida under rubriken, starta processen. Kanske kan du får lite hjälp på vägen och utforska vad det handlar om.
Jag levde i tron att jag inte hade förmåga att känna lycka. Han bevisade motsatsen. Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på, för att få mig dit han ville. Så här efteråt så är det ju självklart, att någon som försörjer sig på att sno andras pengar, måste veta precis hur han ska gå tillväga för att nå till sitt mål.
Han virrade in mig i en "fluffig rosa värld". Det var precis som min bästa kompis sa till mig; - Nettan, du lever i en illusion då fattade jag inte, hur sant det var. Det tog tid innan den insikten också landande in i mig.
Efter skilsmässan fortsatte den här killen och jag att kommunicera med varandra. Det är nog svårt för andra att förstå, hur det känns när man levt med en inre tomhetskänsla och en tro på att man helt tappat förmågan att känna känslor. Att ha förmågan att känna de där sköna, goa känslorna som man känner när man är kär. Han fick mig att känna. Har man som jag känt sig tom inombords då griper man fullständigt tag i det lilla halmstrået så länge det bara går och håller fast. Jag klamrade mig fast vid den där härliga känslan. Han fick mig att tappa fotfästet totalt och därför hände det som hände.
Det finns säkert någon som funderar på, om du inte kunde älska din man, hur kunde du då älska dina barn?
Mitt svar är att det är stor skillnad på att älska sin man och på att älska sina barn.
Det är två helt olika form av kärlek. För mina barn känner jag ovillkorlig kärlek. Det finns ett osynligt band oss emellan som alltid kommer finnas där oavsett vad som händer. För mina barn kan jag göra allt.
Är han den han utger dig för att vara
Jag försökte vid ett tillfälle använda mig av googles bildsök, för att se om jag kunde hitta något. Om det han sa om sig själv stämde men jag lyckades inte med min bildsökning. Jag frågade till och med en IT-tekniker men han hade heller ingen aning om hur man gjorde.
Under första tiden när han och jag lärde känna varandra nämndes ingenting om pengar. Förfrågningarna om pengar kom när han visste att han lyckats manipulerat mig. När jag var så svag mentalt att jag skulle göra det han begärde. Jag tror att en del som drabbas av romansbedräger är personer som under lång tid, inte har fått tillgodosett sina grundläggande behov, till exempel längtan efter att bli lyssnad på eller att man under lång tid känt sig ensam.
De människorna är sårbara och kan vara lätta offer för dem som håller på med romansbedrägerier.
Han började med att fråga efter en mellanstor summa som ökade allt eftersom. Varje gång jag hade skickat pengar så var det något annat som uppstod och då behövdes det skickas mer pengar och så rullade det på.
Till en dag då jag bara kände, nä nu vill jag inte mer. Mina tvivel på att han inte var den han utgett sig för hade också ökat. Sen var det en stor psykiska påfrestning varje gång han begärde mer pengar.
Jag gjorde ett nytt försök med den där bildsökningen.
Vad det berodde på att jag lyckades, vet jag inte men kanske var det ödet som ville att jag skulle få bli fri från den där bedragaren.
Jag fick upp massa information och foton på personen. Min bedragare hade utgett sig för att vara en amerikansk soldat vilket är väldigt vanligt. Det är också väldigt vanligt att en bedragare är ingenjör.
Nu vet jag att den amerikanska soldatens bilder används ofta av scammers, även han har blivit ett offer. Jag fick upp ett youtube klipp där han intervjuas på grund av många scammers använder sig av hans foton och killen var så matt och trött på att kvinnor hörde av sig till honom och ville ha tillbaka sina pengar.
Det var en enorm lättnad att jag lyckades med mitt bildsök men samtidigt en sorg, för insikten att jag i samma ögonblick berövades alla mina emotionella känslor var tung att känna.
Avslutningsvis
Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka de pengar som skickats men jag fick det viktigaste, en upprättelse.
Den upprättelsen berodde nog på, att han själv"kärat ner sig" och fått, tro det eller ej, dåligt samvete.
När jag pressade honom blev han först arg sen förtvivlad på mig, att jag inte trodde på honom. När han insåg att jag kommer inte ge mig. Han fattade att jag hade hittat information om den där killen han utgav sig för att vara, så han erkände. Han bekände och bad om förlåtelse. Sen fick jag ställa alla de där frågorna som jag hade gått och funderat över.
Han som gjort mig psykiskt och ekonomiskt illa, erkände. Hans erkännande var superviktig för mig.
Jag kände att jag hade fått min upprättelse och det bidrog till, att jag kunde släppa det jag varit med om och gå vidare med mitt liv.
Att få ställa de där frågorna var också viktigt för mig. Bland annat fick jag veta varför han valt att hålla på med detta hemska "jobb" för det var hans arbete. Jag fick även veta hur de arbetade, för att få fram så många olika kontonummer världen över, som jag skulle skicka pengar till.
Han berättade om sin chef som i 17 år har livnärt sig på att lura människor.
Tänk er 17 år, vilket jävla nätverk han måste ha skapat sig. Hans chef var ingen liten rookie.
Jag skulle så gärna vilja sätta dit hans chef så det smäller om det, på livstid. Han som lockar till sig de här grabbarna för att göra grovjobbet medan han sitter och cashar in pengarna. Det är vidrigt.
Det är egentligen inte killen som jag pratat med, som bär den största skulden. Om jag ser på, det som hänt utifrån ett medmänskligt perspektiv så kan jag förstå varför han gör det han gör. Det är så fattigt i Nigeria, att de som bor där också griper efter halmstrån för att överleva. Sen har de också en bild av att vi som bor i västvärlden, vi har alla massa pengar.
Jag försvarar inte hans handling men jag kan förstå honom. Genom sin mobil visade han mig hur han levde och bodde. Herregud, det var som att färdas tillbaka till 1800-talet.
Jag polisanmälde såklart romansbedrägeriet. Jag tyckte i allafall, att jag hade fått mycket användbar information Jag hade även kollat upp ett organisationsnummer som jag tyckte var skumt. Det gick till ett företag i Stockholm. Företaget hade högt creditvärde men inga inkomster och ägarna från Rumänien. Det borde kollats upp men det var heller inget polisen var intressad av.
Jag tycker också att personalen som arbetar på banker borde vara mer misstänksamma. Det borde ifrågasätta mera. Om det kommer in en person som vill sätta in en stor summa pengar på en annans konto, då borde det inte vara så enkelt som det är idag. Allt för att skydda individen.
För när man är fångad i en illusion som jag var, då behöver man människor runt omkring sig som ifrågasätter och som gör det svårare för mig att kunna föra över pengar.
De här händelserna som jag har berättat om, på min hemsida, har bidragit till den person jag är idag. Genom tid till reflektion, till allt som hänt, har jag "växt" som människa. Jag har blivit mer insiktsfull och har mer självinsikt och jag står numera väldigt stadigt på marken.
Jag fick ett brev från polisen - polisanmälan avskriven
